Samma visa varje söndag. Grubblerierna startar så fort jag får upp ögonen. Det har varit så här länge, jag vet inte när det riktigt började, i tonåren tror jag. Hela dagen är fylld av existentiella, krångliga, slå knut på sig själv - tankar. Jag funderar på vad jag vill, på vad som kommer hända, på vad som varit. Ofta går tankarna i nyanser av grått. Fenomenet grubbelsöndag är unikt. För det är endast under den dagen som jag är sån här. Eventuellt kan det inträffa under storhelgsdagar som infaller mitt i veckan. Då tycker jag lite synd om mig själv som får uppleva 2-3 dagar av 7 präglade av grubbel.
Men som jag har förstått så är det bara för mig att gilla det faktum att det är så här. Jag har inte hittat något specifikt som får det att försvinna, inte på lång sikt. Så länge det inte är ett hinder i min vardag så låter jag det vara.
Att få det att försvinna kan inte vara dit mål. Tycker du ska använda dagen till att sortera de TREVLIGA minnena en helg kan medföra.
SvaraRadera...Och saknas sådana så kan man ägna söndagen till att planera nästa helg/vecka så att man har några till nästa gång ;)
Kanske är meningen med livet är att skapa fina minnen ?